Resan hem till kalla Sverige

Vi stannade på Koh Kradan i fyra nätter. Sedan sa vi hejdå till familjen Spjell, som skulle vidare till Koh Ngai. Vi åkte över till Krabi town, på fastlandet. Där spenderade vi vår sista kväll och natt i Thailand för denna gång.
Vi åkte longtailbåt över till Krabi. Det tog ca 30 min. Jag somnade i mammas knä. Väl framme vid "hamnen" stod en taxi och väntade på oss för att transportera oss till hotellet (tog ca två timmar). Vi fördrev tiden i bilen med chips, öl och äpplejuice! Jag tog en tupplur till.
När vi anlände till hotellet badade vi i poolen. På kvällen gick vi först på en matmarknad. Det var så tråkigt att jag somnade. Mamma och pappa gick ner till strandpromenaden och åt på en matmarknad. Jag fortsatte sova. Efter en stund kom det ett slags karnevaltåg med ungdomar som typ konfimerade sig. De slog jättestarkt på några stora trummor och så la de ut smatterband som var dubbellt så breda som gaffa-tejp! PÅ dessa smattrande och brinnande band hoppade ungomarna runt BARFOTA medan alla jublade. Jag fortsatte sova.
När vi var på väg hem till hotellet vaknade jag. Fick lite yoghurt och macka på hotellet sedan höll jag låda i flera timmar på rummet. Mamma och pappa ville bara sova eftersom vi skulle upp och packa och åka till flygplatsen morgonen därpå. Men ärligt. Vad tror dom egentligen? Jag hade sovit hela kvällen, klart jag inte var trött! ;)
 
Nu är vi hemma i kalla Sverige igen. Det var 20 minusgrader när vi landade på Arlanda den 23 jan. Nu har det blivit snöslask och runt nollan.
 
Hejdå Thailand! Hoppas vi ses snart igen!
 
Jag vet inte vart nästa resa bär men jag hoppas det är varmt där. Jag gillar INTE vintern... Och så hoppas jag att internetuppkopplingen är bättre så jag kan blogga ;)
 
Puss och kram på Er!!
 
/Ester på semester
 
 

Världens största fynd

Ascot och jag hittade en mega-stor kokosnöt i buskarna när vi lekte vid stranden. Den var strävhårig och jättetung. Vi lekte säkert en timme med den. Roligaste leksaken på hela resan.
 
 
 
 
 

Framme på KK!

Väl framme på underbart fina Koh Kradan fick vi vänta igen. Denna gång på att pappa och simon skulle gå och hämta hjälp för transportering av resväskorna till hotellet. Mamma och pappa (och jag, fast i mammas mage) har varit här förut så de visste att hotellpersonalen hade en kärra som de hämtade gästers bagage på. På denna ö finns det inga vägar, bara en strand och tre (?) hotell.
Ascot och jag fikade på kakor och festis medan vi väntade.
 
 
 

Mot Koh Kradan!

För att ta sig till Koh Kradan måste man först åka bil upp till stora byn (Ban Saladan) och sedan båt i två timmar.
Innan vi gick på färjan åt vi lunch i byn. Jag hade inte alls lust att äta något. Jag tog en watermelon-shake istället. När vi kom till färjeterminalen fick vi vänta. Lääänge. Jag och Ascot hade gymnastikuppvisning för alla väntande passagerare så länge.
Pappas mage var lite orolig denna dag (och kommande dagar), därav den frånvarande blicken. Stackarn. Mamma och jag har klarat oss från magsjuka tack och lov.
 
 
 
 
 
 
 

Efterlängtat besök

Efter nio dygn kom äntligen min bästaste vän Ascot. Han bodde med sin mamma Zandra och sin pappa simon på vårt hotell i två nätter. Sedan åkte vi gemensamt till ön Koh Kradan. Mer om den resan senare....
 
 
 
 

Puss!


Trotsig. Jag? Bah!

Jag har hört att mamma och pappa säger att jag är trotsig. Det var det värsta jag hört. Jag vill bara bestämma allt själv och göra allt själv. Varför kan inte JAG bestämma när jag ska gå upp ur poolen, äta mat, sova eller klä på/av mig kläderna???  Hittade några bilder som mamma tagit på mig när jag befinner mig i ett sk "trotsigt" tillstånd:
 
 
 
 
 
 

Min kompis Uj

Jag fick en kompis på hotellet (på Koh Lanta). Det var en kvinna som jobbade på spa´t (eller en "mamma" som jag säger om alla vuxna kvinnor). Jag fattade inte vad hon sa till mig men mamma berättade att hon hette Uj (el likn). Hon bjöd mig alltid på nåt gott. Fiskchips, chokladkaka, jordnötskaka..... Fiskchipsen såg ut som pommes och var jätttegoda! Salta, sega och lite solvarma. Smakade mer som räkor. Gott! Blä tyckte mamma :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lilla mannen-restaurangen

På Mai pai beach (Koh lanta-stranden) finns det 4 restauranger att välja bland. Hotellets mat var helt klart godast men det fanns en till som var jättebra. Den längst bort (norrut) på stranden. Jag vet inte vad restaurangen heter på thai, men säger "lilla-mannen-restaurangen". Varför? För att det jobbade en liten man där. Han såg läskig ut men var snäll. Carbonaran var super!
Här är han, lilla mannen:
 
 
 
 
 

RSS 2.0